Tänk efter före


Jaa linkki

veneelladstromborg

Kuvaaja: Daniel Strömborg Instagram: daniel_stromborg

Lvngroom bad Daniel Strömborg skriva några ord om sina erfarenheter som grundare och administratör för en lokalpolitisk grupp som blev i längden en stor succé och en ännu större fars. Vi tackar för dessa kloka insikter och ger Daniel ordet:

”Tänk efter före

Året var 2012 och kommunalvalet stod bakom hörnet. Det var just den tiden då vägrenarna fylls med de fula reklamplakaten, tiden då övriga nyheter faller i skuggan för politiker som lovar guld och gröna ängar åt alla sina väljare, tiden då vi går in på diverse valmaskiner och försöker klura ut vad frågorna betyder i folkmun och gör om testet på en annan sida då resultatet ej tilltalar..

Det var då jag bestämde mej för att starta ”Skärgårdspolitikernas officiella grillsida”, en öppen grupp på Facebook där kommunalpolitiker och väljare kunde diskutera om aktuella frågor angående vår skärgårdsstad, Pargas.

Jag kom på idén en eftermiddag efter att jag testat några valmaskiner på nätet, samma kväll startade jag gruppen och bjöd in mina vänner samt några bekanta som var uppställda i valet.

Starten gick över alla förväntningar och medlemsantalet växte snabbt, medlemmar
bjöd in sina bekanta som i sin tur bjöd in sina bekanta osv. Ryktet om den nya
gruppen där man öppet kunde ”grilla” politiker spred sig som ringar på vattnet och
det dröjde inte många dagar innan lokaltidningen ville skriva om det nya lokala s.k
fenomenet.

Invånarna i vår stad hade nu en möjlighet att veta mera om de som kommer att göra
beslut för staden de kommande fyra åren och kandidaterna fick en bredare blick över
hur väljarna prioriterar.

Nu om det fjäskades med lägre skatter, bredare service, lägre utgifter m.m så fick
kandidaten ganska snabbt förklara djupare på varifrån dessa pengar isåfall kommer
att tas ifrån. Dessa diskussioner öppnade nog perspektiven för samtliga inblandade
parter. Även partierna emellan 🙂

Efter kommunalvalet fortsatte diskussionerna och ”Grillsidan” visade sig fungera
ypperligt som en länk mellan invånare och beslutsfattare i vår stad. Gruppen
fortsatte att växa sakta men säkert.

Det länkades titt som tätt inlägg från olika medier till gruppen som man diskuterade
vidare på, och även medierna följde med och snappade på ämnen som var heta,
vilket i sin tur bidrog till att ärenden som folk perklade över vid kaffebordet tidigare nu
kunde få publicitet och därmed pushas framåt mot en förbättring.

Tanken med gruppen var aldrig att trycka ner på beslutsfattare eller agera som en
allmän spottkopp dit man kunde skriva av sig om vad som helst. Tvärtom, tanken var
ju att saker och ting kunde bli bättre och effektivare via öppna diskussioner.
Viktigt var även att alla åldersgrupper oberoende kön eller vilken stadsdel man
bodde i representerades, samt olika samhällsklasser.

Alla skribenter skrev under eget namn och därmed stod var och en själv för det man
skrivit, gruppen i sig tog ej ansvar för något innehåll.

Dock påpekades det med jämna mellanrum om att försöka hålla tonerna så
konstruktiva och positiva som möjligt för att inte skrämma bort de som gör besluten.
Det är förresten intressant att se på hur många olika sätt man kan föra fram samma
vädjan, och hur snabbt en konstruktiv diskussion spårar ur efter några felvalda
kommentarer.

Hur olika toner det kan vara en torsdag eftermiddag i juli eller en dyster fredagkväll i
november, kanske med vinflaskan bredvid.

Alla tänker och tycker vi olika, vi reagerar olika och vi uttrycker oss olika.
Samtidigt som det är charmen, just att vi alla är olika, kan det lätt spåra totalt ut och
övergå till personliga påhopp. En kommentar med glimten i ögat kan bli som att
kasta bensin på brinnande eld. Ironi är både ett svårt men även ett väldigt intressant
begrepp, men ack så det kan vara vilseledande i diskussioner där känslor är
inblandade.

Att sedan dagen efter kanske radera sina ogenomtänkta kommentarer nollställer
heller inget, skadan är redan skedd.

Tänk efter före, är något vi alla kunde tänka oftare på.

Grillsidans triumfkort var bl.a just det att här kunde man tala om politiska ärenden i folkmun och dessutom i realtid. Fritt för vem som helst att delta, närsomhelst.

Responsen var instant och budskapet nådde stor publik.

Tidigare har man här endast debatterat via insändaren i tidningar, där endast ett fåtal
aktiva deltagit. Fördelen med en insändare i tidningen är att folk lägger ner mycket
mera tid och eftertanke på sitt inlägg. Nackdelen är att du sällan får någon respons,
och om det uppstår en diskussion får man leta djupt i tidningshögen för att ta reda på
hur den startade.

Folk kom med och folk gick ur men medlemsantalet växte hela tiden. Här fanns alla
partier representerade, från ungdomar till pensionärer, svensk- som finskspråkiga,
arbetslösa och verkställande direktörer, tjänstemän och självaste stadsdirektören.
Med facit i hand, vi hade en ganska så unik möjlighet att vara med och försöka
påverka viktiga beslut.

Men politik är inget enkelt spel, det finns alltid vinnare och förlorare, ger man åt en är
det bort från en annan. De som ligger i underläge hörs mest, så fungerar vi av natur.
Man har lättare för att klaga än att berömma. Och i dessa strama tider då
svångremmen dras åt på de flesta områden så tar lätt frustationen över och man
börjar hitta negativa synpunkter på så gott som allt.

O andra sidan skulle allt vara ganska tråkigt och enformigt om vi alla tyckte lika om
allt. Eller vad skulle hända om ingen vågade berätta öppet om sina missnöjen för
någon? Troligen skulle de som har det dåligt få det ännu sämre?

Under de dryga tre åren som Grillsidan var aktiv debatterades tusentals inlägg,
många ärenden har fått helt nya perspektiv och saker och ting har förbättrats i vår
lilla stad.

Däremot blev bitterheten sakta men säkert alltmer i fokus, tonerna fulare och
nonchalansen ökade. Vilket i sin tur ledde till att även alltfler beslutsfattare tappade
smaken och började hoppa ur gruppen.

Att dra gränser för vad man får och inte får säga i en öppen grupp där man
förespråkar yttrandefrihet blev knepigare än vad jag trodde. Får man säga vad som
helst om en person bara för att den sitter på en viss position? Vem är jag som
administratör i en Facebook grupp att säga aja-baja åt en annan vuxen person?
Grillsidan blev mer och mer ett negativt begrepp och det hela började kännas
alltmera som en börda.

Därför tog jag beslutet att lägga ner gruppen.

Då gruppen avslutades i september 2015 var vi över 2200 medlemmar, vilket är
ganska mycket med tanke på att här finns ca.15.000 invånare i vår stad. Vi nådde
dessutom betydligt flera människor eftersom gruppen var öppen, det var många som
följde med debatterna utan att vara medlemmar.

Dagen efter att jag meddelat att gruppen kommer att läggas ner, startade någon en
ny grupp med exakt samma namn, fantasifullt..

Daniel StrömborgVad lär vi oss då om denna story?

Sociala medier kan vara mycket effektiva verktyg och dessutom gratis.

Det går att påverka!

Inget fel med att ta upp missnöjen men tänk noga på hur du formulerar det hela.
Att vi har demokrati och yttrandefrihet är något vi skall vara mycket tacksamma över,
men utan ömsesidig respekt kommer vi inte så långt, tyvärr.

Tänk efter före.

Peace!”
Daniel Strömborg

(foton: Daniel Strömborg, Instagram: daniel_stromborg)


Jaa linkki

Jätä kommentti

Sähköpostiosoitettasi ei julkaista. Pakolliset kentät on merkitty *

Time limit is exhausted. Please reload CAPTCHA.